Lek med brorsan

Idag åkte vi till Skogås och hälsade på David och Co. Livat blev det, och Rex tyckte att de var rätt jobbiga och försökte säga åt dem. Fast det struntade de små monstrena totalt i.
Sen gick vi till rastgården så de fick springa av sig. Glömde så klart kameran inne hos David, så det blev inga galna podenco bilder.
Tyvärr var den stora rastgården upptagen, så de fick vara i den lilla som ligger intill och rusa runt. Efter ett tag upptäcker de att det finns hundar i grannhagen, och det var ju så klart spännande! Bentley vågar gå fram och hälsa, medans min fegis står på tryggt avstånd och skäller tills han inser att det inte är någon fara.

Tror han imponerade på tanten som satt mitt emot oss på tåget på vägen hem. Han la sig ner när jag nästan viskade ligg åt honom. Och han reste sig inte förrän jag sa varsågod till honom. Hon verkade kolla uppskattande på honom iaf :)

Och han var jätteduktig när vi gick av pendeltåget och det gick en sheltie en bit längre fram. Inget skäll, inget dragande eller hoppande och kunde hålla kontakten med matte. Ibland gör han mig så glad :) Ska väl tillägga att han var astrött efter allt bus med Bentley och Rex, men ändå. Han uppförde sig! Inte alltid han gör det :P